Jag stickade vantar till två små flickor nyligen (döttrar till en bekant), och skickade på posten som överraskning. Det var riktigt roligt - och det tyckte de också förstod jag.
...man SKA ju inte vara glad om den yngre flickan blev ledsen för att hon inte fick ha vantarna på när hon åt mat... Men lite som en komplimang är det ju nog? Knappast blev hon SÅ ledsen. (Isf är jag naturligtvis inte glad.)
Nedan ser ni mönstret till vantarna (har lärt mig att nu skriva upp hur jag stickar, så vet jag nästa gång jag vill sticka vantar i samma storlek!). Det är bara de mindre som blev randiga; men funkade annars enligt samma princip. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar